det där med att jag är ledig i morgon.
Dessutom tänker jag vara ledig på sportlovet, i alla fall från "hemmaklienter".
Någon längre semester är inte att tänka på i år heller, jag tar istället några dagar här och där när det är möjligt. Det fungerar finfint det också.
Jag är så glad för mitt jobb.
Och på tal om tacksamhet:
Jag har fastnat i berörings-tv idag.
Just nu ser jag "Sofias änglar" på femman, där huvudpersonerna är en familj som får hjälp att färdigställa renoveringen av sin villa.
Pappa Anders är 38 år och han har en hjärntumör som kommer att ta hans liv.
Han vet att det kommer att ske men inte när.
Återstoden av sitt liv vill han ägna åt sin familj, inte åt att renovera villan färdig för att familjen ska slippa tänka på det när han inte finns längre.
Han är så kär i - och rädd om - sin familj och det är oerhört berörande att se.
Det verkar vara en man som förstod värdet av sin familj redan innan han blev sjuk.
2 kommentarer:
Jag börjar nästan gråta bara jag läser om det. Tur att jag inte tittade, jag hade nog inte fixat det.
Tänk om min man skulle gå bort.... Nä, slår bort den tanken igen! Men jag ska nog krama honom lite extra!
Ja, gör det!
Skicka en kommentar