Visst är väl fredagar underbara?

På tv fyller dr Phil 60 och han har bjudit in alla tittare till kalaset.
Har man ett eget tv-program kan man ju faktiskt ägna ett helt sådant åt sitt eget firande.
I vårt land skulle det aldrig hända att en programledare gör ett hyllningsprogram till sig själv.
Jag tycker det är fränt.
Fram för mer hyllningar och om ingen annan begriper att hylla en får man helt enkelt göra det själv.

Jag har en videokamera och återkommer kanske med filmen om mig själv, min bostad, min familj och vänner senare.
Först måste jag kolla klart på Phil och se hur han lägger upp det.
Det kanske finns en och annan idé att sno.
Storbildskärmarna med familjen på är coolt, så också alla hälsningar från celebriteter.
"Congratulations Aosa" från en leende Bruce Willis skulle kanske kännas lite fånigt för mig men doktorn verkar tycka att det är helt normalt.
Vi är lite olika med sånt där, Phil och jag.

Det kan hända att jag frångår idén med kameran och istället gör tummen upp i spegeln vilket också är också en form av hyllning om än i en mindre uppmärksammad skala.
Just precis idag känns den bättre när jag tänker efter.
Det vore förfärligt med en fest när allt jag vill är att ligga som en död, men nytummad, fisk i soffan.

Det är nog bäst för alla om jag stannar där.