senare och jag är på banan igen.
(Gud vad dålig, tänk på att jag inte har ätit ordentligt än....)
När sonen ber om ugnspannkaka jublar jag och vispar genast ihop en smet.
Den ska vyschas in i ugnen om ett ögonblick och om det är matbristen som gör att mina ögon är genomsvidiga vet jag inte, men vi kan väl hoppas?
Det känns som om det blåser rätt in i dem och jag har inte en gnutta makeup på mig så det kan inte vara det.
Ibland tror jag att mina ögon inte gillar min egen tårvätska och en del av den trötthet jag känner emellanåt tolkar jag utifrån från de svidiga ögonen.
Egentligen är jag kanske inte trött alls?
2 kommentarer:
Nej... ibland förvirrar man trötthet med lite allmän uttråkning och brist på stimulerande aktivitet, eller iaf jag gör det,
Jag är aldrig uttråkad och heller aldrig rastlös, däremot svidig i mina stackars ögon...
Skicka en kommentar